Inkan©

Meditation

2012-01-18T13:15:00.000+01:00

Rörelse sökes

2012-01-07T12:25:00.002+01:00

Ge mig ett ämne som motiv

ett personligt experiment

som att bo i ett konstverk

eller i ett hus

Att gå in och ut ur fiktionen

vara med i det centrum

där ord föds

och dör

¤

Movement wanted

Give me a subject matter as a motif
a personal experiment
like living in a work of art
or a house

To wander in and out of fiction
to be in the very centre
where words are born
and die

text: Inkan©
translation: Lillan

I detta nya år...

2012-01-06T21:36:00.003+01:00

... hoppar en nygammal Inkafågel fram.

Efter några år i bur -eller var det skamvrån... tittar den fram och undrar över sakernas tillstånd?
Har världen blivit fredligare?
Har vi skött om vår jord?
Har vi förståelse och kärlek för varandra?
Hur toleranta är vi?

Svaret finns i våra hjärtan.
I vår okunnighet.
I vår rädsla.
och
I föraktet för den svage.

Nyårsstämning

2011-12-30T11:40:00.004+01:00

¤

Jag vandrar vägen ner till Mälaren

På anslagstavlan sitter ett handskrivet meddelande:

"Hur ska vi rädda världen?"

Vem kan besvara frågan

den berör så djupt

En ensam bikupa utanför ett hus:

Köp Mälarhonung

Nyhetstidningarnas löpsedlar skriker i svart

om kändisarnas lyckliga jular

Vem är egentligen intresserad?

Jag tar bussen hem

Vi är tre passagerare i bussen

Alla är tysta

Inkan©

Tänk att få vara tvärtemot...

2011-12-30T11:30:00.005+01:00

¤

När jag blir gammal ska jag klä mig i illblått
med en röd hatt som inte passar till och inte klär mig.
Och för pensionen ska jag köpa konjak och sommarhandskar
och sidenskor och säga att vi inte har pengar till smör.
Jag tänker sätta mig på trottoaren när jag är trött
och vräka i mig när det är provsmakning i butikerna
och trycka på nödsignaler
och dra med käppen utmed kommunens staket
och ta igen för min ungdoms skötsamhet.

Jag tänker gå ut i tofflor när det regnar
och plocka blommor i andras trädgårdar
och lära mig spotta.

Man kan ha gräsliga blusar och lägga på hullet
och äta ett kilo korv i ett svep
eller bara bröd och ättiksgurka en hel vecka
och samla pennor och kritor och glasunderlägg och sånt
i kartonger.

Men fram till dess måste vi förbli respektabla
så barnen slipper skämmas; de tar vid sig
ännu mer än vi, om man skiljer sig från mängden.
Vi ska vara torra och propert klädda och hushålla
med pengarna och göra det som är riktigt
och tänka på vårt eget och barnens bästa.

Men kanske jag skulle ta och öva mig lite nu?
Så att de som känner mig inte blir alltför skakade och
häpna när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i illblått.

Dorothy Parker (1893-1967)

Inför ett nytt år

2011-12-29T18:01:00.000+01:00

Människor är ivrigt sysselsatta med planer på att förbättra sitt liv. / ... /
Men detta siktande på framtiden innebär en stor livsförlust. Den flyttar fram varje dag, den rycker bort det närvarande medan det ger löften för ett ovisst kommande. Det största hindret för ett verkligt liv är den förväntan som beror av morgondagen, men förlorar den dag som idag är. Du ordnar och ombesörjer vad som ligger i ett ovisst ödes hand, men vad du än har i din egen hand det låter du fara/... / Deras liv är ytterst kort, som jämt är i sysselsättning.

Seneca Om livets korthet, c:a 50 e Kr.

Hurtigruten...igen!

2011-12-26T16:53:00.009+01:00

Geirangerfjorden

Å, jag har suttit och njutit några timmar vid TV:n och rest halva Hurtigruten. SVT har klippt ihop sommarens norska direktsändning dygnet runt under sex dagar -som man då kunde se via Internet-tack vara NRK.

I morgon får vi följa resten av turen upp till Kirkenes i nordligaste Norge.

Å jag minns hur underbart det var i somras att följa med. Det var en veckas resa med allt vad det innebar. Jag hade på datorn nästan hela tiden, förstorade till helbild och bara njöt av detta vackra landskap - hav och kust i en underbar symbios, och med nedslag i kultur och historia. Men mest hav. Hav och kust. Livet ombord.

Resan sänds även idag som repris på NRK2 har jag sett - Men jag tror att de i vårt naboland får återuppleva mycket mer av originalresan -fler timmar alltså. Men jag är så glad över att SVT bjuder på denna upplevelse. TACK NRK och SVT

Tisdag 27 dec.
Och nu har jag rest klart med Hurtigruten...

Vilken resa att göra en resa i repris. Plötsligt hade jag sommarvärmen runt omkring och minns hur ljuvligt det var att se bilderna, höra havet och njuta av allt det vackra utefter den norska kusten och höra hur koltrasten på min gård underhöll sena sommarkvällar. Kvällar med sommardofter från syren och vinvärsbuskar.
Jag kände längtan tillbaka till då.

Midwinter

2011-12-24T12:17:00.005+01:00

A year indoors is a journey along a paper calendar; a year in outer nature is the accomplishment of a tremendous ritual. To share in it, one must have a knowledge of the pilgrimage of the sun, and something of that natural sense of him and feeling for him which made even the most primitive people mark the summer limits of his advance and the last December ebb of his decline. All these autumn weeks I have watched the great disk going south along the horizon of moorlands beyond the march, now sinking behind this field, now behind this leafless tree, now behind the sedgy hillock dappled with thin snow. We lose a great deal, I think, when we lose this sence and feeling for the sun. When all has been said, the adventure of sun is the great natural dramaby which we live, and not to have joy in it and awe of it, not to share in it, is to close a dull door on nature's sustaining and poetic spirit.

Henry Beston (1888-1968)
The Outermost House -a year of life on the great beach of Cape Cod.

-Denna underbara bok om att leva nära naturen, vid havet och vara en del av allt det stora, fick jag av vännen Charles år 2002, som tack för att han och hans kvinna fick låna min lägenhet några veckor när jag var uppe i Jämtland. Charles bor idag i Vermont - han bodde tidigare i Boston och var knuten till Harvard University. Under sina studieår bedrev han även studier vid universiteten i Lund och i Uppsala.

Boken är verkligen läst och älskad.

Poesi fra en nabo

2011-12-23T00:04:00.002+01:00

De kalde dagene

De kalde dagene klistrer

løv under isen

mørket renner ut av hull i skyene

du klamrer deg til ett rekkverk

en død spurv i rennesteinen

bokstavene i et reklameskilt

er en hemmelig kode

du løsner grepet, faller mot bakken

og løper videre

Truls Horvei

ur diktsamlingen Stjernehuset (1992)

Att vara någon

2011-12-22T10:36:00.004+01:00

Var någon här. Ställ dig vid floden, anropa
ugglorna. Åkalla vintern, sedan våren.
Låt den årstid som vill komma hit göra sitt
eget anrop. När det ljudet försvunnit, vänta.

En långsam bubbla stiger upp genom jorden och
börjar omfatta himlen, stjärnorna, hela kosmos,
till och med den snabbaste, växande tanken.
Kom tillbaka och hör det lilla ljudet igen.

Plötsligt är den dröm du drömmer identisk med
alla andras, och världen är dess resultat.
Om ett annat rop kom skulle världen inte finnas,
inte du, inte floden, eller ugglorna som hoar.

Hur du står är viktigt. Hur du lyssnar efter
det som ska hända härnäst. Hur du andas.

William Stafford (1914-1993)
översättning: Lars Nordström
ur diktboken "Rapport från en avlägsen plats" (2003)

Tack Lars!

Ja, Varför är himlen blå?

2011-12-21T21:43:00.000+01:00

Varning för vargen - år 1829

2011-12-21T21:22:00.001+01:00

"Denna sommar kom en stor flock vargar till Örby Skog. Omkring 50 kreatur hade dödats eller sårats av dessa rovdjur. Sockenstämman begärde hos Kronojägarbetjäningen att få anordna vargskall vintern 1829-1830"

Klipp ur Människor i Hägersten och Brännkyrka under 400 år
av Carin Önnestam - Stockholm 1985 - eget förlag

En mycket intressant skrift med nedslag i lokal historia om två församlingar i Stockholms stift, om Lars & Johan Skytte, Lars Johan Hierta, Nitroglycerin och Vinterviken, telefoner och datorer, husförhör och en kyrkklocka från gamla Ryssland. dvs ett litet smultronställe för den som är nyfiken på en del av Stockholm.

Poesi och poeter

2011-12-19T16:06:00.010+01:00

Inbjudan kom för någon vecka från poeten Bengt Berg : Poesi till lunch den 19 dec. på S:T Paul Bok och Papper vid Mariatorget.

Stället firade 120-årsjubileum år 2008 och nere i sin källare har de kvar de ursprungliga hyllorna- Jag tror att det är en av Stockholms äldsta bok och pappershandlare - som sköts med kulturbärarhänder av trevliga Anneli Ljung-Nordensköld som alltid får sina kunder, gäster att trivas.

Poesi var precis vad jag behövde idag.
Det var en sådan dag.
Ibland faller pusselbitar helt rätt.

Det var lättsam, gemytlig stämning och fullt med både poeter, förlagsfolk och diktälskare - Alla hej och du och välkommen hit!

Jag kunde hälsa på en del nya diktvänner. Träffade bland annat ägaren av bokförlaget Tranan, som jag nästan delade stol med.
Och jag bekantade mig med poeten Gunnar Svensson - som jag sedan tidigare har en diktbok av.
Gunnar har varit både sjöman, tecknare och skrivare. Han syns sittande närmast Bengt på mittbilden. Röd scarfs och glasögon.

Gunnar läste även dikt och berättade lite ur sitt sjömansliv - med både humor och allvar och jag fick efteråt både en skriftlig och verklig kram av den fine mannen.

Och Bengt är ju Bengt... som sprider både kloka ord, värme och värmländska. Han är en så generös och varm poet, med klokhet och humor. Den mannen är även politiker idag! Bengt sitter numera i riksdagens kulturutskott för Vänstern och berättade att han försöker servera poesi även där.

Och får man lite värme i decemberhälsningen - ja då är livet faktiskt ganska bra.

När jag kom hem njöt jag av hummersoppa och åt den tillsammans med vörtbröd med västerbottenost på. Kändes extra festligt gott!
....nästan poetiskt.

Underbara dag!

2011-12-19T15:31:00.000+01:00

Vaknade i morse och himlen så blå och världen vit... Den första snön! Ett ynka litet snötäcke på marken som reflekterade ljus! Efterlängtat. Och snön ligger faktiskt kvar både på marken och taken. Så underbart att få det lite ljusare. På gården lyser vår utegran - i år prydd med nya ljusslingor i stället för lampor som under tidigare år. El-ekonomi är tidens tecken...
Och framför mig hade jag lunch-poesi på klassiska StPaul Bok och papper vid Mariatorget- tack vare en inbjudan från poeten Bengt Berg. Lycka!

Kul Jul önskas alla!

2011-12-18T08:45:00.002+01:00

"Knockin' on Heaven's Door"

2011-12-17T22:55:00.003+01:00

Knockin' on Heaven's Door
En låt som skrevs och sjöngs av Bob Dylan som ledmotiv i en Sam Peckinpah-film som hette Pat Garrett & Billy the Kid (1973)

Filmen har jag aldrig sett - men låten hamnade på alla topplistor och fastnade i minnet. Och ingick hela tiden i favoritlåtarna på Ungdomsgården där jag jobbade innan jag började studera igen i början av 1980-talet.
Vi hade t o m tävlingar om vem/vilka (både besökare och personal) som kunde göra bästa egna versionen av låten. Och den var populär - inte bara hos tonåringarna.
Den satte sig fast i minnet...

Mama take this badge from me
I can't use it anymore
It's getting dark too dark to see
Feels like I'm knockin' on heaven's door

Knock-knock-knockin' on heaven's door....

Mama put my guns in the ground
I can't shoot them anymore
That cold black cloud is comin' down
Feels like I'm knockin' on heaven's door

Knock-knock-knockin' on heaven's door....

osv.....

Conversation Among the Ruins

2011-12-17T22:27:00.001+01:00

Through portico of my elegant house you stalk

With your wild furies, disturbing garlands of fruit

And the fabulous lutes and peacocks, rending the net

Of all decorum which holds the whirlwind back.

Now, rich order of walls is fallen; rooks croak

Above the appalling ruin; in bleak light

Of your stormy eye, magic takes flight

Like a daunted witch, quitting castle when real days break.

Fractured pillars frame prospects of rock;

While you stand heroic in coat and tie, I sit

Composed in Grecian tunic and psyche-knot,

Rooted to your black look, the play turned tragic:

Which such blight wrought on our bankrupt estate,

What ceremony of words can patch the havoc?

Sylvia Plath ( 1932-1963)

Lyset du treng finst

2011-12-16T00:36:00.021+01:00

Så står det som en positiv simsalabim-inbjudan på försidan till diktboken "Alabama?" av norske poeten Helge Torvund.
Det är en diktbok som blivit en storsäljare i Norge, när det gäller poesi. Där, som hos oss i Sverige, är poesi smalt, svårsålt och nästan lite exklusivt.
Något för kultureliten att syssla med...

Personligen tycker jag det är trist att poesi alltid ska stå som motsats till prosa. Och läser man "Alabama? " så känns den ibland nästan som ett mellanting av prosa och poesi.

Alabama? är en mycket personlig diktsamling och musikalisk, med dikt som skapar både bilder, upplevelser och framkallar känslor. Som läsare
påverkas jag av både ord och känslor när jag läser Alabama?
Det är poesi som är starkt präglad av en poets egen upplevelse av sjukdom, rädsla, sjukhus och behandling samt även av musik, glädje och livslust.

Det är dikt om livet. Om att leva. Att uppleva. Om vad livet bjuder även oss läsare; Det är en tröst att läsa om upplevelser man kan känna igen. Det är texter inspirerade av närhet till musik, till blues. Poesi om den skapande människan som inte ger upp. Och om att mitt i det svåra hitta tröst och stöd genom musik, texter och egna upplevelser - just där man hittar ljus som ger hopp och livslust.

En diktbok att njuta av och att ta till sitt hjärta.

Diktboken kom ut i våras. Jag bjöd på ett smakprov ur diktboken redan i juni; med tillåtelse av poeten.

Diktboken "Alabama?" finns att köpa via AdLibris

Ljuset du behöver finns.

Dagen idag

2011-12-10T00:14:00.004+01:00

Nobelpriset i litteratur till Tomas Tranströmer

"för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".

Mina varmaste gratulationer till vår finaste poet!

Inför morgondagen...

2011-12-09T22:43:00.004+01:00

Från mars –79

Trött på alla som kommer med ord, ord men inga språk

for jag till den snötäckta ön.

Det vilda har inga ord.

De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll.

Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.

Språk men inga ord.

Tomas Tranströmer

ur diktsamlingen Det vilda torget (1983)

Så är det

2011-12-05T13:43:00.000+01:00

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och något alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer.

- Alf Henriksson

Stillhet

2011-12-05T11:49:00.003+01:00

En morgon när jag vaknar

är mörkret borta

Fågeln ser på mig ur trädet

Så brer den ut vingarna

och flyger bort

Nu är bara ljusets röst kvar

Den har tagit sig in i mig

och gör sig beredd att tala

Urban Andersson

ur Det hemliga ljuset

Jul kan firas på olika sätt:

2011-11-23T22:03:00.005+01:00

Klicka här: http://lakareutangranser.se/startsida

Varför inte ge en gåva där det verkligen behövs!

T ex att via sin bank betala in 100:- varje månad till Läkare utan gränser.
Varje hundralapp är viktig!

Vi behöver inte göda kapitalet ännu mera än vad vi redan gör.
Om vi alla delar med oss av vårt överflöd till Läkare utan gränser - så räddar vi liv!
Läkarvård, medicin, mat för dagen, rent vatten - det vi tar för självklart, är inte självklart överallt. Så länge de ruttna politiska systemen roffar åt sig, där ledarna lever lyxliv, där kapitalet berikar sig och där den politiska världen blundar, DÄR kan vi göra skillnad.

Vi kan hjälpa dem som behöver.

Mörkertiden

2011-11-21T22:55:00.000+01:00

Den tid på året då ljuset nästan försvinner. Den tid på året då då solen lyser så blekt, så tvekande. Den tid på året då hela min kropp reagerar och tröttheten tar överhanden. Även om jag kämpar allt jag kan för att fånga ljus och lapa solsken. En evig kamp att hålla näsan över horisonten. Hålla ut med korta dagar och längta till februariljuset. Det ljus som doftar vår.

Kulturen vid stupet

2011-11-08T18:50:00.002+01:00

Så heter en helt ny bok av Thomas Nydahl som kom med posten idag.
En bok som jag bara kikat lite i - och som nu ligger på min blå bokstol vid sängen. Det är essäer och reflektioner -och med den kännedom jag har av Thomas författarskap så lär allt väcka både tankar och reaktioner. Nyttigt och dessutom lärorikt eftersom man tvingas både se och tänka till lite extra. Att läsa Thomas är många gånger som att sitta på en litteraturföreläsning och bli både omruskad och ifrågasatt och fundersam.

Kultur kan vara mycket olika för olika människor. Och alla är vi ju egentligen med och skapar kultur -även om man inte tänker på det... Fast vissa företeelser kan man ju fundera lite extra över. Borde man fundera lite över.
Som till exempel detta med litteratur.

Vi svämmas över av den ena deckarromanen efter den andra som om dessa böcker skapar nya tankar och upplevelser hos läsaren. Och den svenska bokbranchen verkar ha fått slagsida - varför ges det ut så många deckare?
Varför läser så många så ensidigt. Varför just deckare?

Undantaget var för en kort tid sedan när Akademin utsåg Tomas Tranströmer till årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Svisch, så såldes Tranströmers diktböcker helt slut.
Jag hoppas köparna/läsarna smittas av poesins bacill och fortsätter gynna poeterna. Så att även en Sonnevi, Frostensson och Ström ingår i fortsatta bokinköp. Och att andra böcker som väcker både läslust och nyfikenhet får sin rättmätiga reklam från bokutgivarna.

Slå på trumman! Alla böcker säljer sig inte själv.

Vägvisaren

2011-11-06T00:24:00.000+01:00

Någonstans därute i evigheten

där solar och planeter tävlar

med varandra mot okända mål

finns den tyste vägvisaren

Som samlar vindarna

och fångar ljuset

i den synliga världen

medan vi söker

efter den verkliga

Genombrott

2011-11-01T22:47:00.005+01:00

Varujan Boghosian - "Break Through"

Så kom åter en inbjudan från vännerna på Cape Cod-till en utställning med flera olika konstnärer. Och detta smakprov fick mig att känna nyfikenhet... en tavla fylld av symbolik.

Ett genombrott - av vem... för vem? Just den här formen av konst väcker känslor och tankar inombords; det finns en dikt gömd i bilden. Och ansiktet verkar uppmana till något. Till lek... (kulan på raden) eller till allvar?

Som en bild av en dröm

med en önskan

Ge mig din röda boll

och se mina ögon,

låt oss leka

i sandens öken

av ensamhet

Du ropade på mig

vad ville du egentligen

Skifte

2011-10-30T15:56:00.005+01:00

Plötsligt gick det fort, marken täckt av en färgkarta.
Bara hängbjörken utanför sovrumsfönstret envisas att njuta av sin guldklänning... även om den under natten har fått släppa små gyllene fotspår.

Weeping

Weeping,
I go down the street
Grotesque, without solution
With the sadness of Cyrano
And Quixote.

Redeeming
Infinite impossiblities
With the rhythm of the clock.

(The captive voice, far away.
Put on a cricket' clothes.)

Federico Garcia Lorca 1898-1936

Han skrev om havet, och som han skrev...

2011-10-27T11:05:00.006+02:00

Den stora oceanen

Om du, Ocean, med dina gåvor och dina förintelser

kunde tillföra mina händer en måttstock, en frukt, ett jäsämne

skulle jag välja din avlägsna vila, linjerna i ditt stål,

din ofantlighet som övervakas av rymden och natten,

och kraften i ditt vita språk

som nedbryter och förtär pelarna

i sin egen förintande renhet

Det är inte den sista vågen med sitt tunga salt

som söndermaler kusterna och frambringar

den sandens frid som omger världen:

det är styrkans innersta volym,

vattnens väldiga kraftanhopning,

den orörliga ensamheten full av liv:

tiden, kanske, eller kärlet uppfyllt

av all denna rörelse, den rena förening

som döden inte stämplar, det gröna innanmätet

hos den alltomslutande helheten.

Av den nedsänkta armen som lyfte en droppe

återstår blott en kyss av salt. Av människokropparna

vid dina stränder är det blott en fuktig doft

av våt blomma som dröjer kvar. Din kraft

tycks glida förbi utan att förbrukas,

tycks endast återvända till sin vila.

--------------------------

Pablo Neruda

Början på dikten "Den stora oceanen" 1956

tolkning av Artur Lundkvist

Det trogna trädet

2011-10-26T00:39:00.000+02:00

Noko over hendene dine- som ikkje finst - andre stadar enn i mine auge

ur en dikt av Helge Torvund

diktsamlingen Trur du på lyng?

Kraa kraa kraa

2011-10-25T16:17:00.000+02:00

"Långt, långt borta hör jag en kråkas röst... Ett sådant underbart ljud! Det är inte bara en kråka som ropar till en kråka, för den talar också till mig. Tillsammans med honom är jag en del av en väldig varelse; om han har röst, har jag öron. Jag hör vad han ropar, och jag har föresatt mig att inte skjuta och inte stena honom, om han bara ropar till mig varje vår."

/ Ur Thoreaus dagbok, 12 januari 1855

Ett extra sovrum...

2011-10-25T16:04:00.005+02:00

In the Extra Bedroom by Paul Schulenberg

Ja vem skulle inte vilja sova över i detta behagliga sovrum. Det ligger nära havet och öppnar man fönstret så vaggar vågorna till sömn och drömmar. Det är på den underbara halvön Cape Cod i Massachusetts som rummet finns. Och det kom med en inbjuden till en utställning av lokala konstnärer.

Havet det stora

det spännande och lockande

Rummet i det gamla huset

vid stranden

Där tiden har stått stilla

Det är havet som styr

som berättar om liv

Det är havet som formar

det påverkar

Hör, här är du hemma

Urklippsfynd...

2011-10-24T00:14:00.007+02:00

Jag tillhör dem som gärna klipper ut intressanta artiklar och lite udda notiser i tidningar, lägger urklippen i böcker eller bland lösa papper i bokhyllan. Ibland hittar jag igen små pärlor som detta urklipp, på de mest märkliga ställen...

Denna lilla blänkare låg instoppad i "De ekonomiska ideologiernas utveckling" av E.K. Hunt. Min lärare i ekonomi år 1987 hette Staffan Lindberg och jag minns de spännande föreläsningar som nationalekonomen Sven Grassman bjöd på. Han var både omdiskuterad och ifrågasatt av etablissemanget...

En spännande nytänkare som tyvärr är död idag - Han dog allt för tidigt.

Peder Alton hade jag hört på en föreläsning i ett helt annat sammanhang, nämligen via konstlinjen på Birkagården i Stockholm. Minns att han hade starka åsikter om både arkitektur och stadsplanering och om människans plats i staden.

Oktobersöndag

2011-10-23T22:05:00.004+02:00

Och jag tog en extra lång endorfinrunda under solen med kameran i nävan...

Då ser jag lönnen som börjar rodna -kanske för att den vita nyponrosen tror det är vår igen eller för att mossan ser så inbjudande mjuk och grön ut.

...den vår de svage kalla höst... eller hur det nu var.

Strofer....

2011-10-18T20:04:00.002+02:00

…och sedan frågade jag de andra
kvinnorna och männen
hur de kunde vara så trygga i sig själva
hur hade de lärt sig att leva
men jag fick inget riktigt svar
de fortsatte att dansa och leva.

................................

När jag ropar på mitt flyende jag
kommer samma gamla tröga jag
och då vet jag aldrig vem jag är
ej heller hur många jag är,
hur många jag vill vara.

Ack, om jag finge röra vid en klocka
och ropa på mitt verkliga jag,
det är jag som är jag.
För eftersom jag verkligen
sviker mitt rätta jag
måste jag låta
mig själv försvinna.

Pablo Neruda 1904-1973

Uppsala

2011-10-18T17:07:00.002+02:00

Ett rum på det gamla slottet i Uppsala

Foto: Katta

Våga lyssna

2011-10-18T10:11:00.003+02:00

Morgonljus - ett vackert ord

som ett sus av vinden

Stå stilla tätt intill mina ord

så jag kan känna närhet

Att våga leva med det finstilta

Det tunna och ömtåliga

handlar om ödmjukhet

Livet är att våga lyssna

på de samtal som är tysta

Inkan©

Den stora vilda

2011-10-18T09:18:00.002+02:00

Så lätt det kan vara att gå vilse.

Mörkertiden börjar

2011-10-17T17:37:00.003+02:00

Nu gäller det att stå ut i fyra månader när natten är längre än dagen. Det skrämmer mig.

Den där Ambrose:

2011-10-15T12:04:00.000+02:00

Han talade obesvärat, utan en enda anteckning, fast han ofta tittade upp i taket som om han hämtade nästa idé därifrån. Han använde målande bilder och anekdoter, det rätta begreppet för barn, så att vi kunde se framför oss hur den långe Tom Wolfe krafsade och skrev febrilt ovanpå kylskåpet och Ernest Hemmingway tuggade på pennskaftet på ett trottoarkafé och Dickens hukade när han grävde upp minnen av sig själv som barn i en smutsig fabrik när den vuxne Dickens med det svarta skägget skrev "David Copperfield". 'Det fina med att vara författare' sa han, 'är att man kan skriva var som helst: på ett tåg, uppflugen i en trädtopp eller till och med i skymundan i ett rum där ingen ägnar en någon uppmärksamhet eller där det pågår någonting som man tycker är tråkigt'.

Varför dessa lås?

2011-10-15T11:59:00.004+02:00

Dessa gamla lås på gamla hus

De kunde berätta...

Om rädslan för fattigdom

och för beroende

Självkänslan fanns i en egen nyckel

I natt har jag drömt

2011-10-14T10:32:00.000+02:00

I natt har jag drömt mycket i blått. Hav och himmel. Mitt i allt en vit häst med blå man, blå svans, blå hovar.

Sadeln var röd. Hästen var min.

Jag höll mig fast så hårt jag kunde i sadeln, visste att det behövs så lite för att ramla av.

Blundar jag kan jag höra hovarnas trummande rytm över sanden. Sjöfåglarnas skrin - ändå är de inte ensamma. Överallt är stränderna nära.

Vi lekte. Vi leker än.

Nyss var det sommar...

2011-10-14T10:00:00.002+02:00

Att kunna stanna upp

2011-10-13T07:59:00.006+02:00

Oktober: Fortfarande en sol som värmer marken under mina fötter, lenar och smeker. Höstfärger flyttar in. Strandfynd. Snäckskal och sidenstenar i min ficka.
En sommarkatt tassar försiktigt bakom mig. Söker kanske samhörighet, nosar försiktigt på min utsträckta hand innan den fortsätter på stigen.

Att lyssna: Leif Ove Andsnes: Mozart's piano concerto no. 23

Helt nyplockat!

2011-10-11T16:55:00.001+02:00

Och nytaget:

Tankespår

2011-10-11T16:41:00.015+02:00

Det finns dagar då jag funderar på vad som är meningen med livet
Mitt liv
Läser de kloka, de som trollar med orden - men hittar ingenting
¤
Vissa fotspår blir osynliga
Havet ger och tar

Det är havet som formar och påverkar...
och jag bara vet att jag är en del av havet
Nu och alltid

Långt borta från ditt hav, nära horisonten

Någonstans finns vila
¤
Grannens katt sitter på trappan,
ser ut på regnet och vill ingenting

Jag plockar fram en burk sommar ur frysen
- jordgubbar.

Egentligen finns inget avstånd, där det finns en beröring
¤
Jag håller mig fast så hårt som jag kan
vet att det är så lite som behövs
innan jag faller

Thought tracks

There are days when I ponder the meaning of life
My life
I read the wise, who perform magic with words- but I find nothing
¤
Certain footprints become invisible
The sea gives and takes

It's the sea that shapes and influences...
and I simply know that I'm a part of the sea
Now and always

Far away from your sea, close to the horizon

Somewhere there is peace
¤
The neighbour's cat sits on the steps
looking out at the rain and not wanting to do anything

I get a tub of summer out of the freezer - strawberries

There is really no distance, where there is a connection
¤
I hold on as tightly as I can,
knowing that it doesn't take much
to make me fall

Inkan©
translation: Lillan

Mitt köksfönster idag

2011-10-11T13:58:00.002+02:00

Innanför och utanför mitt köksfönster finns fortfarande sommar...

"... och så här ser det ut i dag, 7 mil västerut härifrån" - skriver vännen Gunnar uppe i Jämtland:

http://op.se/lanet/are/1.3990265-toppstugan-i-vinterskrud

Sverige är avlångt....

Mea culpa Mea maxima culpa

2011-10-09T16:49:00.039+02:00

Orden känns hemtama, som om de var
mina privata tysta ord

Innanför det mörka , som jag inte förstår,
sprider sig alltid ljus från ett origo
Förenar ensamhet med tvåsamhet

Travar ord på hyllan Tar tid på mig
De ska sorteras
läggas i en viss ordning
Känner osäkerhet - Saknar bollplank
En del ord vill inte - De är för många

Orden samlar sig i min livmoder,
runt mitt hjärta och över min rygg
Hetta och kyla
Adjektiven är värst -De hotar att kväva mig.

Det är då Miró plockar av mig de röda hjärtan
han för länge sedan målade på mina bröst
Säger att nu ska det startas en cirkus - för de kloka

Förklaringen ligger i klyftan mellan mina bröst
där går en silveråder
Här ska en gruva grävas

Jag hör på rösten att han ljuger
Nu igen
Hans händer darrar
Han börjar bli gammal
Hans hår har blivit tunt och han har fått en ölmage
som inte klär honom

Jag förstår inte varför han betraktar mig
och betygsätter
Inte godkänd - Jag är för kort, bara 163
Tyvärr viskar han lågt- du håller inte måttet

Fågelmannen har talat till mig: Mea culpa. Mea maxima culpa

Mea Culpa Mea maxima culpa

The words feel familiar,
as though they are my own personal
silent words

Within the dark, that I don't understand,
a light always spreads from a origo
Connecting aloneness with togetherness

Stack words onto the shelf Take my time
They must be put into some kind of order
Feel uncertainty - Lack a sounding board
Some words are causing difficulties -They are too many

The words collect around my womb,
around my heart and across my back
Heat and cold
The adjectives are the worst -They threaten to suffocate me

That's when Miro removes the red hearts he
painted on my breasts a long time ago
He says that a circus will begin - for the wise

The explanation lies in the crevice between my breasts
there runs a silver vein
This is where a pit will be dug

I can tell from his voice that he's lying
Yet again
His hands are shaking
He is getting old
His hair is thinning and he's got a beer belly,
which doesn't suit him

I don't understand why he is observing me and
giving me marks
I don't pass - too short, only 163
Unfortunately he whispers quietly- you don't measure up

The Birdman has spoken to me: Mea culpa Mea maxima culpa

Inkan©
translation: Lillan

Oj- den 9 oktober- min dag idag

2011-10-09T12:15:00.000+02:00

Mylta (hjortron)

Och då firar jag mig själv med vanillaglace och varma hjortron.

Det godaste. Det bästa.

En vindil

2011-10-09T11:31:00.006+02:00

Då var dina ögon som havet

Du var det märkvärdiga jag väntat

Om det var tillåtet skulle jag skriva

om känslan i huden
om ömheten i mina händer

Men jag blundar och lyssnar

Det är vindstilla bara längtan hörs

En vindil

Det var en fågelvinge

A gust of wind

Then your eyes were like the ocean

You were the wonder I'd been expecting

If allowed to I would write

about the feelings on my skin

and the tenderness in my hands

But I shut my eyes and listen

There is no wind only longing to be heard

A gust of wind

It was a bird's wing

Inkan©

translation: Lillan

The beginning of a book

2011-10-09T10:43:00.001+02:00

At the Isles of Shoals, among the ledges of the largest island, Appledore, lies the small garden which in the following pages I have endeavored to describe. Ever since I could remember anything, flowers have been like dear friends to me, comforters, inspirers, power to uplift and to cheer. A lonely child, living on the lighthouse island ten miles away from the mainland, every blade of grass that sprung out of the ground, every humblest weed, was precious in my sight, and I began a little garden when not more than five years old. From this year, the larger one, which has given so much pleasures to so many people, has grown. The first small bed at the lighthouse island contained only Marigolds, pot Marigolds, fire-colored blossoms which were the joy of my heart and the delight of my eyes. This scrap of garden, litterally not more than a yard square, with its barbaric splendors of color, I worship like any Parsee. When I planted the dry, brown seeds I noticed how they were shaped, like crescents, with a fine line of ornamental dots, a "beading" along the whole length of the centre, - from this crescent sprang the marigold plant, each of whose flowers was like

"a mimic sun,

With ray-like florets round a disc-like face."

Så börjar inledningen - Prefatory- av An Island Garden av Celia Thaxter. (1835-1894)

I boken får man följa Celia Thaxters liv med blommor, prosa och poesi. Det handlar om kärlek till det växande och till att kunna skapa en trädgård utifrån de förutsättningar en karg och blåsig plats, på en ö ute i havet och vad de starka känslorna till allt växande ger den person som vill odla.
För Celia Thaxter är det kärlek och att "älska upp" frön och plantor, få allt att växa och att trivas. Hon berättar om norska grannar som lärt henne ett vackert och betecknade uttryck som finns i norskan: "Opelske".

Och hon skriver: "Like the musician, the painter, the poet, and the rest, the true lover of flowers is born, not made."

Till detta är boken fylld av de mest underbara illustrationer av konstnären Childe Hassam. Det är som att ha en bit sagoträdgård i sin bokhylla - att plocka fram precis när man vill och har behov av det sköna.

Nu kan man läsa boken på internet

Jag fick den här boken i gåva för många år sedan av en vän i New Hampshire och efter att ha läst den köpte jag mer av Celia Thaxter: Among the Isles of Shoals och Selected writings med hjälp av The English Bookshop, som alltid har så god service. De fixar fram de mest udda böcker på engelska man frågar efter - snabbt, billigt och bra.

En tid med drömmar, längtan och ångest.

2011-10-09T00:38:00.000+02:00

I mitt huvud vet jag att det är för enkelt att önska krig, öppen strid, men jag kan inte låta bli att önska mig sådana situationer som gör oss heroiska. Att fullt ut leva våra samlade resurser, våra kosmiska strider är, när jag tror att världens ände är förestående, lika många brustna skal kring vårt växande.

There is a panther stalks me down;

One day I'll have my death of him.

Pursuit,1956

Sylvia Plath

Å himmel!

2011-10-09T00:05:00.008+02:00

Å hav!

En olyckans man en vanlig dag

2011-10-07T16:45:00.006+02:00

Han sitter på en träpall utanför blomsterbutiken.

Han har inte orkat gå längre - hans ben vill åt ett håll och han själv till ett annat. Han är inte nykter. Långt ifrån. Han är en hycklare, som så många är som deltar i den förstörelse av människokroppen som daglig alkoholförtäring orsakar.

Han deklamerar poesi, högt och ljudligt; mest Nils Ferlin, den folkkäre: "De va' ingenting särskilt me' de'... Ty även om folkhemmets fogar knakar och faller samman, så lever Ferlin i allra högsta grad, om än kanske lite i skymundan idag.

Nils Ferlin var nog ingen muntergök, kanske är det därför hans nutida blomsterbroder upprepar "De va' ingenting särskilt me' de'. Ord som Ferlin betygsatte sitt eget skrivande med. Men poeten Gunnar Ekelöf såg i broder Ferlin en själsfrände - "båda befann sig i sin livskänsla långt från de nöjets estrader - dit Nils Ferlin alltför lätt förpassats."

Fast det är nog inte riktigt hela sanningen - det var och är i allra högsta grad något särskilt med Ferlins förmåga att sätta ord på rätt ställe så att man känner hur musikaliska hans dikter är. Och därför blev så många av hans dikter tonsatta. Och älskade. Och sjungna.

Jag blir alltmer som I-or
hos Nalle Puh. Beständigt
jag jämrar och jag gnäller
och suckar mitt: Eländigt !

Eländigt är det mesta
som möter oss -det stämmer,
men föga tör det bättras
av klagan och av jämmer.

Dock I-or är ju bara
en åsna, som ni vet,
en liten sorgsen åsna.
Och jag är en poet.

Nils Ferlin (1898-1961)
ur Från mitt ekorrhjul -1957

För e-noor

2011-10-07T13:40:00.002+02:00

Tack!
Du fick mig att våga igen... våga öppna bloggen och fortsätta skriva.
Dina ord var det jag behövde höra.

Minnenas hus

2011-10-07T09:37:00.011+02:00

Bakom de gamla 1700-talsdörrarna ska snille och smak vara ledord.

Visst låter det högtidligt.

Själv berörs jag inombords vid tanken på alla dessa människor som rört vid handtagen. Män, men även några kvinnor, som inte bara strött guld över vetenskaperna -utan även över orden. Orden som vi läser, smakar på, njuter av, tar till oss och låter oss påverkas av.

Börshuset, det är ett minnenas hus - där sedan länge döda satt sina fotavtryck, handavtryck och tankeintryck. Samtidigt som De aderton hjälper till att konservera fåfänga så bjuder de på upplevelser, skådespel och tankekullerbyttor. De ger oss på nyheter inom de vetenskapliga disciplinerna, skapar nya tankegångar, bjuder oss prosa och poesi, samt ser till att vi lyfter ögat över horisonten och ser världen.

Här speglas vårt ursprung i kloka ord medan solen vandrar utefter horisonten, gråsparvar leker kurragömma i buskarna och sidensvansarna glupsk njuter av rönnbären.

En av de största.

2011-10-06T21:39:00.018+02:00

Att läsa Tomas Tranströmer är ibland som att tjuvlyssna på ett samtal som plötsligt får rottrådar in i min egen erfarenhet. Att läsa hans poesi känns som vänskap. Som om vi vandrat samman hela livet.

Jag var bara femton år när jag fick hans poesi i gåva. Av en älskad lärare som visste och förstod min törst efter poesi, efter litteratur i miniform, den som har både livet och hela världen i sina ord. Min lärare satte diktboken "17 dikter" i mina händer och sa uppmanande: läs!

Hos mig uppstod en kärlek som växt sig starkare för varje år.

Tomas Tranströmer. Joseph Brodsky. Derek Wallcott. Bei Dao. Seamus Heaney. Kusiner i anden. Alla en del av den vänskapsfamilj som poeter bildar - en del känns nästan som syskon, eller som kusiner; andra sitter längre ut på kvistarna i släktträdet.
En sak har de gemensamt, nämligen lyhördheten och känslan för ord. Och kunskapen, medveten eller inte, om ordens magi. Och alla bjuder de så generöst in läsaren i den poetiska värld som också blir min.

"Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är 'jag'. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare"

Tranströmer är läst och älskad världen över. Han är översatt till omkring 60 språk idag. Han är stor. Han har påverkat och påverkar och stimulerat och stimulerare sina bröder och systrar över hela världen.

Hans geniala inbjudningsrad i första diktboken 17 dikter -som nämndes i programmet Babel ikväll, är en rad jag i min ungdom skrev upp i en anteckningsbok eftersom den beskrev känslan av att leva, att våga leva medvetet och accepterande livet som det är. För mig kändes just den raden så hissnande:

"Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen."

Åter kom tårarna av glädje när jag såg och lyssnade på hur andra upplever Tomas Tranströmers poesi. Vi, hans läsare, är en stor familj.
Och jag smeker ömt med mina händer över mina älskade, ofta lästa och tummade diktböcker.
Vilken guldgruva de är...

http://www.dn.se/kultur-noje/fran-vaggan-till-nobelpriset
¤

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kultur-nobel-kommentar-kaj-schueler_6531724.svd
¤
http://www.expressen.se/kultur/1.2583976/djupets-klarhet
¤
http://www.aftonbladet.se/kultur/article13746568.ab

Höstlig skärgård

2011-10-06T21:16:00.000+02:00

Storm

Plötsligt möter vandraren här den gamla

jätteeken, lik en förstenad älg med

mildsvid krona framför septemberhavets

svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är den tid när rönnbärs-

klasar mognar. Vaken i mörkret hör man

stjärnbilderna stampa i sina spiltor

högt över trädet.

Tomas Tranströmer - ur "17 dikter" 1954

Äntligen!

2011-10-06T19:41:00.003+02:00

2011 års Nobelpris i litteratur

Tomas Tranströmer

Tänk att jag skulle få uppleva detta.

Vilken glädje!

Han är den den finaste poet jag vet.

Jag grät av glädje när beskedet kom. Jag blev så glad att tårarna bara kom -äntligen får denne fantastiske poet ett av de finaste prisen

En poet och äppelodlare

2011-08-01T20:31:00.027+02:00

Den draumen

Det er den draumen me ber på
at noko vidunderlig skal skje,
at det må skje -
at tidi skal opna seg,
at hjarta skal opna seg,
at dører skal opna seg,
at kjeldor skal springa -
at draumen skal opna seg,
at me ei morgonstund
skal glida inn
på ein våg me ikkje har visst um

Olav H Hauge (1908-1994)
ur Dropar i austvind -1966

Olav H Hauge var en mycket fin och speciell poet från Norge.
Trädgårdsmästare till yrket - men även poet. En stor poet som älskas av många. En poet som jag har börjat läsa. Han kräver en hel del extra ibland, tvingar läsaren (mig) att se bilderna i språket, tolka dem och ta orden till sig. Kanske skulle man kunna säga "äta orden" som man äter en frukt, ett äpple.
Hauges poesi lockar och har lockat många till att tolka den, komma bakom orden, känna poeten inpå benen. För att komma in i poesin...

Jag håller just nu på att läsa Staffans Söderbloms bok om Hauge och hans poesi: "Och jag var länge död - läsningar av det ambivalenta: Olav H Hauge "
Jag börjar ana, kanske även förstå lite av hans speciella plats som poet. Hauge är stor, enkel, svår, ja allt på en gång; jag läser en dikt som bara enkelt öppnar sig för mig - och så i nästa dikt är det som ett berg att bestiga.

* Carl Göran Ekerwald kommer ut med en bok om poeten Hauge nu i höst.
Även den ska bli spännande att ta del av. Jag gissar att Ekerwald har fångats av det ambivalenta, det motsägelsefulla i Hauges poesi. Och med den entusiasm som Ekerwald närmar sig de personer han själv attraheras av, så blir det nog en spännande resa i en poets liv och gärning.

* http://blaafaagel.blogspot.com/2011/07/kulturkvall-den-7-juli.html

Vintervikens Trädgård

2011-08-01T12:44:00.010+02:00

Jag vandrar ofta och gärna vidare mot Vinterviken, en del av Mälaren som
är en oas för oss Stockholmare - en liten konkurrent med Djurgården och lika populär.

Här kan man vandra runt i trädgården vid sommarcaféet och njuta av idoga odlares gröna fingrar.

Det är ett paradis, ett Eden att vandra runt i. Och det är inte enbart blommor som odlas -utan även grönsaker, bär och frukter.

I slutet av augusti och in i september brukar man ha försäljning och i stora trädgården bjuds man på sång och musik under sommarkvällar.

Och fortsätter man genom trädgårdsodlingarna så kommer man ner till vattnet, Vinterviken, och kan, om man vill, ta ett dopp vid gamla ångbåtsbryggan. Titta på konst i det gamla Nobelhuset eller bara sitta och njuta av solen och fåglarna.

Vår lokala Walden Pond

2011-08-01T12:15:00.008+02:00

Igår vandrade jag runt vår lokala Walden Pond - den lilla sjön Trekanten.
Det är en vattenoas som är minst lika viktig och populär som den lilla skogssjön nära Concord i Massachusetts som Henry David Thoreau odödliggjorde i sin bok Walden.
Vårt lilla öga mot himlen är också en tillflyktsort för många, att bada i, se på fåglar och att vandra runt. Vintertid plogas isbanor upp så att man kan motionera på skridskor om man vill - eller ta en tur på skidor runt sjön och dess omgivningar.
Men så här sommartid är det en underbar liten sjö att njuta av och njuta vid.

Ett barn i gräset

2011-07-30T12:03:00.004+02:00

Det går ett barn genom gräset

Det rinner blod ur hjärtat som

Miro satte på mitt bröst

Poeten producerar ord

Medan förvirrade träd blåser

nyheter över oss

Inkan©

Tysta frågetecken

2011-07-30T00:44:00.008+02:00

Jag ser ansiktena
de tittar på mig
Allvarliga
Uppfodrande
Som om jag ännu inte
uppfyllt kraven
för att få vara levande

Inkan©

Jag var bjuden på vernissage...

2011-07-29T21:03:00.004+02:00

Harmonic Intervals

We Gather

Jag blev ju tidigare injuden till vernissage av mina vänner på Cape Cod och till en utställning med bland annat artisten Mary Moquin som bor på Cape Cod, där hon även växte upp.

I inbjuden presenterar hon sig så här:

I have had a connection with the landscape since I was a small child. I was raised on the remnants of a once active 50-plus-acre-farm. I explored miles of old work paths that led to secluded “special” places that I would investigate. There were many abandoned outbuildings and barns that I converted into playhouses and forts. I was always in search of these special quiet places. I reveled in the sense of peace found in the silence and solitude they afforded.

Jag är mycket förtjust i Mary Moquins tavlor av hus, sommarhusen och fiskebodarna som ligger på dynerna utefter stränderna. De väcker nyfikenhet och känns så välkomnande. Jag tror att jag skulle trivas där - i ett hus som välkomnar havet.

Henry David Thoreau skrev om Cape Cod i den lilla boken med samma namn, efter fyra besök på halvön utanför Massachusetts kust under åren 1849-1857. Thoreau skriver om det som ett enda besök och han skrev om husen som är en del av havet, om Atlanten, och om människorna som så präglats av sin miljö - av havsstormar, solskensdagar och en föränderlig sanddynsnatur.

Boken Cape Cod är en liten pärla som jag mer än gärna läser om när jag känner längtan efter hav, efter liv nära naturen och för länge sedan. Tänk jag tror att jag skulle ha trivts med att leva där.

Hoppets blå färg

2011-07-28T13:53:00.003+02:00

"Ännu lite längre fram skall blåklinten stå alldeles i sädesfältets sirsande yttervägg av strå liksom vore den flydd ut från det inre av en gul tät och blond sädesdjungel. Den spenslar ut sig, den blå blomman, böjer sig ut och tittar inbillningsvis sett med skrämsel längs det ändlösa ledet av uppsträckta strån."
— Ur Blomstermånad av Harry Martinson (Det enkla och det svåra-1939)

Att förlora sin oskuld

2011-07-28T11:27:00.006+02:00

Sverige, svenskarna och det svenska politiska livet förlorade sin oskuld när statsminister Olof Palme mördades 1986. Plötsligt insåg vi att mord på politiker även kunde ske i vårt lilla land; att hat mot politiker kunde växa sig så stort.

När sedan utrikesminister Anna Lind blev mördad 2003- ja då gick luften ur oss. Sorg och förtvivlan över att det finns människor så fyllda av hat att de mördar. Som om de tror att idéer om ett solidariskt och gott samhälle då ska försvinna.

Nu är det Norges tur. Oskulden är förlorad. De har på ett mycket vidrigt sätt tvingats inse att det finns människor som väljer hatets väg. Morden den 22 juli kommer alltid finnas med i våra historieböcker.

Den norske författaren Jo Nesbø skriver i brittiska The Guardian om upplevelsen att nu är det Norge som tvingats inse att hat och våld även frodas bland individer inom vissa grupperingar i deras land. Norge är en del av världen. Det är inget litet "Skansen"-land nära nordpolen med enbart Hurtigrut och duktiga skidåkare.

Detta med män

2011-07-28T08:53:00.005+02:00

Tyvärr - allt för många män väljer våld. Varför är det så? Varför väljer de dödandet, mördandet som svar på konflikter. Hur kommer det sig att vi i vår moderna tid fortfarande har kvar denna mördarkultur som oftast män står för och utför?
Konflikter kan lösas med ord. Genom att man pratar och låter åsikter mötas, samt att man lär sig att jämka och komma fram till en form av enighet.

Krig borde förbjudas. Vapen borde inte få tillverkas hur som helst och ses som en del av länders inkomstkälla. Tid, pengar och kunskap borde läggas på att upplysa, fostra och forma våra barn och ungdomar till att tänka fredligt och kärleksfullt. Att hata är inte en lösning på problem.
Problem kan man lösa genom samtal och förståelse för att vi måste kunna respektera varandra och lära av varandra. Viktigt är att förstå att människor är olika beroende på hur man fostrats och danats. Det handlar om insikt hos var och en av oss.

Männens och kvinnors roller i vårt samhälle har diskuterats i många år, framsteg har gjorts och vi har lärt oss om varandra av varandra. Vi kan dela på det mesta och respektera varandra.

Men våldet finns kvar. Männen ligger i topp i statistiken - de mördar, slår ihjäl, skjuter ihjäl - när de ska lösa en konflikt, när de känner sig trampade på tårna och ifrågasatta. Dessa reaktioner att ta till våld har jag mycket svårt att förstå.

Men det finns hopp. Diskussionen fortsätter och de goda, kloka männen ger oss hopp:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligt-och-kvinnligt/hur-ser-mansrollen-ut-om-trettio-ar_6347386.svd

Poetens stol

2011-07-27T15:19:00.005+02:00

Kyssarnas bänk

2011-07-27T15:16:00.003+02:00

Snart utsliten...?

Mening

2011-07-27T14:18:00.002+02:00

Det finns ögonblick, då vi lever i det närvarande
och ingenting tänker, ingenting gör, vi vilar i nuet,
då vi känner oss nästan heliga.

Livets hemliga cirkel

2011-07-27T13:50:00.001+02:00

Reklam för republiken

2011-07-27T13:05:00.008+02:00

Ett fönster mot världen. Ett mycket gammalt fönster med blyinfattade glasrutor som både förminskar och förstorar världen utanför. Det slitna träet på stolens ryggstöd. En stol som är över hundra år gammal. Likaså bordet med en hemvävd liten vit duk i linne. En ljusstump i en mässingljusstake. Stillhet. Tystnad.

Man odlade lin på gården en gång för länge sedan. Idag har man en liten odling för att visa gammalt hantverk - under augusti kommer linet att skördas, rötas, bråkas och spinnas till lingarn. En urgammal konst som idag inte är allmän. Men jag vet att i Hälsingland odlas fortfarande lin som förr i tiden och man tillverkar lakan, dukar, servetter och handdukar. I ett material som rätt skött kommer att hålla i hundratals år. Tänk att denna uråldriga kunskap och växt stammar från det gamla Egypten!

Den här gården ligger alldeles bredvid Ovikens medeltida kyrka, en pilgrimskyrka som även idag får besök av vandrare på väg över fjällen till Norge. Den gamla pilgrimsleden går just här - kyrkan var en viloplats för vandrare då -precis som den är idag.

Fönster och inspiration kommer från den gamla hembygdsgården i Oviken, Jämtland. Det är många hus och under sommaren har man öppet varje dag.

En gård att besöka och bli förälskad i.

Livslust

2011-07-25T14:19:00.005+02:00

Idag blommar
min "lian"
med sin första
blå blomma

Som ett löfte

Ett hopp

Livet växer mjukt
och varligt vid en
solvarm husvägg

Ljum är luften
len och stilla

Måndag 25 juli kl 12.00

2011-07-24T19:02:00.002+02:00

Ett minutt stillhet kl. 12.00 i Norge og Sverige

I respekt för de dödade och skadade

Ljus, kärlek och omtanke

2011-07-24T17:06:00.017+02:00

Mitt i all sorg och saknad så finns det ljus.
Ett ljussken som växer. Känslan av gemenskap. Styrkan i att leva i ett demokratiskt samhälle och känslan av gemenskap.
Respekten för varandra.

I tider av ondska, våld och hat som nu senast visade sig i Norge måste vi som goda demokrater värna om det goda och öppna samhället. Och akta oss för att odla hatet.

Vi får inte låta hatet styra våra handlingar.

Som den "anonyme" som för en tid sedan plötsligt dök upp på min blogg och envist under flera veckor skrev hatiska kommentarer baserade på åsikter, uppfattningar som är många, många år gamla. Och där jag själv en gång för alla tagit ställning. Jag har ingenting till övers för högerextremism.

Man kan inte hålla på att dela upp världen i svart/vitt och gradera människor efter religioner.
Galningar finns inom alla religioner och inom alla politiska system. Det har vi lärt oss under årens lopp. De högersextrema är minst lika farliga som de längst till vänster. Och de värsta finns i kulturer, organisationer som anser att olikheter ska lösas med vapen.

Och man ska inte leva i det förgångna, låta gamla besvikelser eller tillkortakommanden få styra sitt liv idag. Det är inte hälsosamt.

"Gubben" härovan, The Sun Eater är skapad av konstnären Joan Miro (1893-1983) Figuren ser lite förvånad ut, som om det är något som inte stämmer....
Och så är det nog; - hur mycket hat en enda person visar - så kan han ändå inte äta upp solen.

Tänd ett ljus för Norge

2011-07-23T06:23:00.007+02:00

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.

/Alf Henriksson/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/reinfeldt-idag-ar-vara-tankar-hos-norge

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/norge-mardrom_6342854.svd

Oslo, Oslo

2011-07-22T19:01:00.011+02:00

Oslo

Mina tankar går till vänner i Norge, poeter, bloggare, fränder
En kort ögonblick och våra liv skakas om
Hatet låter ondskan styra
dess ögon, dess hjärtan är stängda
Åter outhärdliga scener
åter skräck och rädsla

I en stund av galenskap
raserar någon vänskap och kärlek
och låter allt brinna på trottoaren

Utøya

Man mördar barn
ungdomar på sommarläger
Ondskan har slagit till
sprider oro och skräck

Jag gråter
känner med de anhöriga
som plösligt tvingas möta död
där det skulle vara sommar, sol,
vänskap och lek

Inkan©

Tankar att vara rädd om...

2011-07-22T00:52:00.003+02:00

Nature must be viewed humanly to be viewed at all - that is her scenes must be
associated with humane affektions - such as are associated with ones native place
for instance. She is most significant to a lover. A lover of nature is preeminently
a lover of man. If I have no friend- what is nature to me? She ceases to be morally significant.

H.D.Thoreau
from Journal 1852-1853

Vykorten jag aldrig skickade

2011-07-21T13:49:00.004+02:00

Jag hittade aldrig en gul brevlåda.
Såg aldrig till någon vykortshylla.
Men jag vandrade omkring i vykortsbilder varje dag.

Så:

"Hej - jag har det så underbart, går barfota i gräset, hittar smultron vid dikeskanten och njuter av det vackra vädret.Funderar på att ta ett dopp i Storsjön.

Sommarkramar
från
Inkan"

Öde skönhet

2011-07-21T10:44:00.001+02:00

Jag går över några ängar
följer en gammal stig som börjat växa igen
Så kommer jag fram till den öde gården
Bostadshuset falurött, vitmålad veranda med snickarglädje
med gardiner i fönstren så man kunde tro
att här bor fortfarande människor
Men det är tomt
Det är öde

Det är länge sedan någon bodde här
Uthuset som en gång hyste kor och vagnslider
har börjat återfå en ursprunglig träfärg
det faluröda har börjat flagna
Men väggen mot väster lyste fortfarande klarröd
och med en turkosfärgad dörr
Som ett smycke, ett utrop
Titta, se på mig och min skönhet

Lite sommarlycka

2011-07-20T17:11:00.005+02:00

                             Att lägga sig ner vid en blåklocketuva
                             Höra silverklangen
                             Urgammal och högtidlig
                             Doften av gräs
                             Känna vinden som leker kurragömma
                             och lyssna
                             på en hackspetts kastanjettspel

Reflektion

2011-07-19T17:13:00.000+02:00

Där jag känner mig
Älskad
Omfamnad
Accepterad

Där jag upplever att vi människor alltid
är värda varandra

Där är naturen min och jag är en del av den
Allt är så enkelt
Där att gå barfota är att vara hemma

Naturen talar till mig med sin egen röst
Jag behöver inte översätta.
Träden sjunger sånger, vinden spelar musik

Jorden älskar mina fötter

Inkan©

Fjällen!

2011-07-19T16:25:00.001+02:00

Det är inte bara kroppen -utan även själen vill njuta, behöver njuta av allt det sköna.

Här slösade skaparen med skönhet

2011-07-19T15:56:00.000+02:00

Vy från backarna i Hallom, över en del av Storsjön mot Hoverberget.

En känsla av ursprung

2011-07-19T15:38:00.004+02:00

Besök på hembygdsgården i min gamla hembygd Hoverberg och en titt in i de äldsta husen som idag enbart är museum. Här sprang jag som barn, plockade ängsblommor som "tanterna" satte i glas på borden.

Och i den öppna spisen kokades kaffe, som sedan bjöds på till besökare.
Och jag ville krypa in i sängen med förhängen och jag ville gunga vaggan som hängde ner från taket -helst med en baby i... men allt var "se men inte röra".

Detta gamla hus, en parstuga som är flyttad från den gamla byn Mo (Moom) - och i den här stugan är flera av mina förfäder födda och uppväxta. Tanken svindlar.

I solljuset från de små fönstren

livets stöttepelare

ropade stjärnor och måne

Livet är bara en uppflammande låga

mellan rum och rymd

En man att beundra

2011-07-18T21:27:00.005+02:00

Idag fyller Nelson Mandela 93 år.

Mannen som lyckades med det omöjliga.

"A good head and a good heart are always a formidable combination."

Nelson Mandela satt fängslad för sina åsikter i över 27 år. Men bröts inte ner - utan växte som människa och i sin tro att det går att förändra ett samhälle byggt på rasfördomar.

"There is nothing like returning to a place that reminds unchanged to find the ways in which you yourself have altered."

Vi alla har en god sida - som kan växa och utvecklas, om vi tillåter.

Tala hjärta till hjärta...

2011-07-18T17:33:00.002+02:00

"Tala hjärta till hjärta" - säger en kinesisk visdom, är att utan ord nå in i varandras själar. Att ordlöst känna den varma sympatin från en tvillingsjäl, leende ögon som säger de rätta orden, värmen från en hand som tar emot och ger både längtan och tröst.
De outtalade orden blir till tysta jubelrop och hjärtat tar tacksamt emot svaren på frågor aldrig spörjda.
Närheten känns som ett lyckligt skratt: Vi finns till. Vi lever.

Norsk dikt ur min ryggsäck

2011-07-17T23:02:00.003+02:00

Jag hade med mig en ny diktbok i ryggsäcken. Boken kom från Norge några dagar innan jag reste. "moods of horvei" heter diktboken och poeten heter Truls Horvei.

Han är inte bara poet utan även författare av ungdomsböcker samt journalist på Haugesunds Avis. Hans poesi är personlig och mycket spännande eftersom han även skriver lyrik till musik . En del kan man lyssna till här: http://www.trulshorvei.no/audio/audio.html

Han är en av dessa nya norske poeter som borde översättas till svenska. Men tyvärr poesi är svårt att sälja och svenska förlag är nog lite rädda att satsa på nya som kommer från våra grannländer. Själv blir jag så glad över nya bekantskaper jag fått via internet, nya vänner som skriver och är positiva och stimulerande.
Truls Horvei har generöst lovat mig att jag får publicera en av hans dikter på min blogg, och tänk jag fick själv välja vilken dikt jag ville använda. Tack Truls!

Och jag valde:

Du og jeg i en båt
glidende i sjøen
seige åretag tar oss sted
tanglukt, måkeskrik over hodene våre
Vi bor i et bilde
med mye blått og grønt
og katten på kaien som stirrer mot fjorden

Vi er alltid underveis
Selv når vi står stille er
vi på leit etter avisen, nøklene, brillene
og når vi sover går drømmene i ring
En kvepp i lommen, verden utenfor er her
kobler oss på hvis vi vil

Kulturkväll den 7 juli

2011-07-17T22:12:00.009+02:00

Jag anlände Östersund C på eftermiddagen den 7 juli med Stockholmståget och min kompis hämtade mig med bil och bjöd på överraskning: En poesi och berättarkväll i Bällsta, som ligger mitt emot Östersund-Frösön på andra sidan Vallsundet. Där jag välkomnades av min tidigare granne, min gamle favoritlärare, författaren Carl-Göran Ekerwald som gav mig en jättekram och han tyckte det var så roligt att just jag kom. Det var några år sedan vi sågs ansikte mot ansikte. Och så många år sedan vi bodde grannar...

Ekerwald läste bland annat poesi på jamska av Elsa Göransson, som varit husmor på gården som anordnade kulturkvällen. Gården ligger grannes med Ekerwalds gamla Svindalen, där hans dotter Liv bor idag.

Och Ekerwald berättade om andra poeter som skrev på jamska språket: Elsa Wallén och Berta Magnusson och som han skattade högt.

Och fritt ur hjärtat berättade Ekerwald om Jamsk historia och kulturliv - något som han är en mästare på, hans minne är enastående.

Så bjöds det på musik och visor framförda av gårdsfolket.
Och jag kände hur välkommen jag var och att jag var där med vänner som uppskattar poesi och musik.
Och det var en stark upplevelse att höra min älskade lärare berätta om vårt gemensamma och att han även plockade in poesin i sitt sammanhang.
Jag fick en extra kram när kvällen var slut och vi skildes åt. Och jag upplevde så starkt hur viktig Ekerwald varit för mig under min uppväxt och att han var den som pekade ut en väg att vandra.... alltid via bokhyllorna.... Där finns hela världen att tillgå. Och att all kunskap, erfarenhet som formulerats i ord- är en gåva till läsaren.

Det blev en kväll att minnas.

Mot norr!

2011-07-07T00:05:00.000+02:00

Så sätter jag mig på tåget mot norr, till Östersund.
För att inandas fjälluft, lyssna på tystnaden, prata jamska och njuta av lokala läckerheter som röding och mylta. Ryggsäcken är packad. Biljetten ligger i axelväskan. Och hela jag är fylld av reslust, glädje och nyfikenhet.

Sylvia Plath finns alltid med

2011-07-06T21:04:00.003+02:00

Sylvia Plath (1932-1963) lämnar aldrig mina tankar. Även om jag inte medvetet tänker på henne - så finns hon någonstans, gömd i en genomskinlig bubbla, som en glaskupa inne i mig.
Så mitt i vardagen dyker ord upp, minnen av läsupplevelser och jag måste åter läsa hennes liv.

Och jag drabbas av hennes oförmåga att vara klok och glasklar när det krävdes av henne. När livet krävde det. Familjen krävde.

Alla dessa krav som hon inte orkade med och som tog energi. Och hon visste om faran i att leva så -men hade ej förmåga att ändra. Hennes livboj var oftast dagböckerna och när hon hade tid att skriva sina säregna, ibland helt surrealistiska dikter. Texter som kräver och berör ända in i själen.

Det är hjärtskärande att läsa hennes prosa och poesi - jag kan känna igen smärtan i orden, längtan i orden. Många har anklagat henne för att enbart vara egoistisk och krävande. Få såg hennes behov av bekräftelse och hennes längtan att få bli accepterad som den poet, den författare hon själv valde att vara.

Varför skulle andra tala om vem hon var och hur hon var och hur hon borde vara.

Hade hon varit man hade kraven varit annorlunda. Då hade ingen rynkat på näsan och sagt att hon enbart var krävande och i behov att alltid vara i fokus. Det sättet att vara, var accepterat för män. Männens personlighet och egocentriska agerande sågs enbart som något charmerande och självklart. Speciellt hos poeter.

Sylvia Plath hade trots allt självinsikt, den fick henne att knäa och att känna tyngden av att inte få orden som hon ville, just för att hon själv stod i vägen.

Sylvia skriver i sin dagbok den 4 november 1959:

Jag kommer att gå under om jag inte kan skriva om någon annan än mig själv.

Sommarrosorna

2011-07-05T23:37:00.005+02:00

Ett blått staket som fångar upp sommarrosorna.
Något att vila blicken på och njuta av.
Att stanna upp inför och att meditera över.

Det är nyttigt att stanna upp och fundera på vad man gör.
Och varför man gör som man gör.

Sommarpoesin

2011-07-05T11:34:00.012+02:00

Har plockat fram mina fina norska ryggsäck som det ryms så mycket i och som hänger så bra över ryggen när den används. Reselektyr: japansk haiku och norsk poesi.

Jag fick nyligen en ny diktbok från den norske poeten Truls Horvei :

"moods of horvei", heter den och innehåller även en CD med poesi + musik.

(Lyrikk: Truls Horvei. Musikk: Roy Ole Førland)

Truls Horvei är en ny, mycket spännande bekantskap inom poesin.

På första insidan har han skrivit en liten dikthilsen:

Junimorgon

Sitronsommerfugler flyr

ut av drømmene

Jag bugar och tackar!

Sommarstaden

2011-07-04T16:14:00.006+02:00

Jag är helt inne i en period av balanserande - jag har ord men inte lust att skriva, att dikta, att berätta. Internet är ändå så fylld av ord. Vackra ord och poetiska ord, personliga ord och generösa ord.
Men ofta säger en bild mer än ord... så

Bilderna tog jag häromdagen när jag vandrade över Liljeholmsbron in till Söder.
Jag var ute på upptäcksfärd för att fynda lite - innan resan upp till Jämtland. Kändes segt- solen och hettan fick mig nästan att knäa. Trots extra intag av vatten och salt.

Livet i ett nötskal: vatten och salt.

Sommaren 1989...

2011-06-29T22:28:00.004+02:00

En älskad Björn -och saknad

Björn Afzelius 1947-1999

Arnljots ord på Tingvallen, Frösön i juni 1025

2011-06-29T10:06:00.003+02:00

Alltjämt de mäktiga fjäll sig välva högt över solglänsta sund och skogar, som gamla slumrande ättehögar, så sagoblå.
Alltjämt den isklara Storsjön gungar den blanka, skumprydda böljebarmen mot strandens torva, som långsamt stiger till ås.
Hit har jag längtat.
Det skalv i bröstet var gång jag följde med blicken svalornas väg om våren, var gång jag mindes, hur luften blånar i jämtars land.
Hur långt jag for, hur än livet lyste i söderns glammande rosengårdar, tillbaka manade ständigt hjärtat till nordanlandet med vita vintar, till fjällens flyktiga fagra somrar med sus av grönskan i djupa dalar och tungsint dånande forsar, med glans av älvar och vildmarkssjöar i soligt fjärran -
Hur långt jag än for, här är målet!

Arnljot - vid återkomsten till Jämtland, stående på tingsvallen på Frösön med fjällkedjan runt om horisonten.

ur musikdramat Arnljot av Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942)

Spegelminne

2011-06-27T10:58:00.004+02:00

Time it was and what a time it was it was,
a time of innocense a time of confidences.

Long ago it must be, I have a photograph
Preserve your memories, they're all thats left you.

http://www.youtube.com/watch?v=SOR6p1o2hPI

Örnspår

2011-06-27T00:02:00.002+02:00

Three completely different

2011-06-25T20:32:00.004+02:00

In my mind I hover

like an eagle above

the countryside, looking down
on the houses, the farms, the church and

the steam boat jetty

I circle the mountain one more time

before landing

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

A few poppy flowers

who were taken unawares

in the darkness after

having crossed all boundries

surrended to total enjoyment

under the moon

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Some people

forget

that friendship as well

as love

is about listening

and laughing

Asking inquisitive questions

and giggeling listen

to the answers

It has absolutely nothing to do with age

Not at all

translation: Lillan