Hemliga rum

Hemliga rum heter en serie som går på TV och som jag gärna tittat på. Och fått en hel del nyfikenhet väckt. Så många udda platser det finns i vårt land.

Och hemliga.

Hemlighuset har även funnits som eget litet hus eller som ett rum. Även slott och herresäten hade dylika. Enkelt och bekvämt.

.

I folkmun kallas hemlighuset oftast för dass. Men det fanns ju även andra lokala eller familjära benämnelser.

Jag minns från när jag var mycket liten att min mormor sa prevete och ett annat namn som användes var konfusenbo. De här tapetresterna påminner mig om mormors prevete... tapetserad med dagstidningar underst och vackra tapetrester ovanpå dem. För att ge lite varmare känsla och ge lite trevnad.

På ena väggen fanns ett oljetryck på den gamla kungafamiljen och så en bunt tidningar - att läsa och att använda. Och i ett hörn stod oftast en liten enebuske i en plåtburk- ibland var det grankvistar som gav en skoglik doft i det lilla huset.

.

Och det var ett äventyr att besöka hemlighuset hos mormor, speciellt som jag växte upp med modern vattentoalett. Mormors Prevete kändes både kusligt och spännande, speciellt sent på kvällen när det började mörkna. Då fanns både spöken och farliga vilda djur där utanför. Även om ficklampen eller ljuslyktan kändes som en trygghetsförsäkring, så skrämdes jag av alla märkliga skuggor som rörde sig över väggarna och i taket. Prevete kändes då som ett farligt ställe.

Inbjudan igen

Det känns trevligt att få dessa inbjudningar till konstutställningar från vännerna på Cape Cod- som envist hoppas på att jag en dag ska tacka ja och komma över. Just nu är det en utställning med oljemålningar av en konstnär som heter Nick Pattern. Tavlan ovan är ett smakprov - och jag tilltalas av den. Känns som tystnad, stillhet... Titeln är "Remembering White Trees"

Idag börjar jag orka ha näsan över täcket och känner mig bättre... eller är åtminstone på bättringsvägen. Har t o m orkat kika in på några av mina favoritbloggar och läst.

Och ny stimuli har jag nu fått av att läsa Thomas Nydahls anteckningar från besök i Ekenäs, Finland där man firat Bokkalaset -Litteraturdagar under tiden 5-9 november. Thomas var en av två inbjudna från Sverige att prata om litteratur.
Det är en fröjd att ta del av Thomas tankar och upplevelser från besöket och jag kan bara rekommendera alla att läsa hans dagboksnoteringar och njuta av vackra bilder från denna svenskstad i vårt östra grannland. (eller östra delen av riket som man en gång sa) :
Del 1. - Del 2. - Del 3.

Influensatider...

Mellankoli

Ensamhet

Nostalgi

Längtan

Allt på en och samma gång tillsammans med näsdropp, hosta, slem i halsen, frusen och ynklig

ömmande ögon

och

snuva i själen

Det känns som influensa

Jag mår nog inte så bra

.

.

.

konstnär: James McNeill Whistler

Två egenartade värmländskor i etern

¤
I radions P1, torsdagen 12/11 kl 14.03 (repris måndagen 16/11 kl 18.15) får vi möta två värmländska konstnärer: Kerstin Högstrand och Maria Westerberg. Det är Sigrid Flensburg från Sveriges Radio/Norrbotten som hälsat på och fått dessa spännande samtal. Programmet heter K1.
K1 – kulturdokumentär
Klicka på länken så kommer du till Sveriges Radios hemsida och K1!

Varmt Tack till Bengt & Gun-Britt på Heidruns som tipsade mig.

Skönheten på vattnet

Och en av världens vackraste huvudstäder - påstår de som tror sig veta. Och visst är stan vacker, ja skön med allt vatten, Gamla Stan och gröna parker. Den första bebyggelsen är från 1200-talet. Stockholm vilar på 14 öar - en del av den berömda skärgården.
Och idag bjuder min morgontidning på en underbart vacker panoramatur:
http://www.svd.se/nyheter/multimedia/panorama/panoramastockholm/
Stockholm är underbar även på hösten -bara solen kikar fram:) tycker jag som inte är helt överens med den här långa mörkerperioden.

Men jag tröstar mig med att allt kunde vara värre - som t ex i Kiruna som snart har mörker dygnet runt. Och så kokar jag äppelkompott med kryddnejlika och lägger på burk. Att njuta av till morgonens yoghurt naturell.

Och på min mataffär finns nu det godaste äpplet, Ingrid Marie, att äta direkt.
Så jag ser till ha ha några i ryggsäcken, till mellanmål, när jag är ute i naturen.
Nu blir det läsfotöljen och jag fortsätter läsa mina gamla ryska noveller.

Ljustid

Banna inte mörkret - tänd istället ett ljus... eller många ljus. Och kura skymning redan på eftermiddagen.

Störtregnet varade i två timmar.
Sedan kom en misslyckad solglimt.
Sedan började ett milt, lugnt regnande.
Kvällen kom.
Det fanns inga stjärnor.

- Några rader av Jurij Olesja ur novellen Aldebaran

Ungefär så har vädret varit idag. Som i en rysk novell.
Jag strök lite tvätt och sorterade lite bilder. Har en låda fylld av diverse fotografier från många år. Hälften åker i soporna och jag undrar varför jag sparat så många fula bilder?
Vill ni se både vackra och spännande bilder ska ni kika in här. Jag har hört och läst att yrkesfotografer tar enormt många bilder och att merparten ratas. Undrar om det stämmer?

I morgon är det fullmåne igen. Den som både roar och oroar.
Undrar om natthimlen blir molnfri.

Nov 1st 1852

¤
A warm mizzling kind of rain for 2 days past and still. Stellaria in Cheney's garden, as last spring, butter and eggs, that small white aster a. dumosus (?)
the small white fleabane hedge mustard.

The birches have almost all lost their leaves. On the river this afternoon the leaves now crisp & curled, when the wind blows them on to the water, become rude boats which float & sail about a while conspicuously before the go to the bottom.

Henry D. Thoreau
"Journal -volume 5"

Minns i November

Den ljuva September - som flödade av sol månaden igenom och ungarna badade nere i Vinterviken. Och det fanns även några sköna soldagar i Oktober.
Så snabbt förbi. Men skönt är kort.
Nu har lövträden snart klätt av sig, några gula girlanger pryder min hängbjörk som faktiskt ser sorgsen ut idag. Stilla sorg. Ingen vind som rör om bland bladen och inte ens koltrasten som levde bland buskarna syns till. Kanske drog den söderöver när grådagarna intog almanackan.
Tystnad råder.
Det är ganska skönt.

Nordiskt samarbete...

Det kom ett mail från en poesiälskande läsare med en förfrågan:

Hej!
Eftersom du verkar tycka mycket om Norge och det norska, precis som jag, gör jag ett försök och kontaktar dig. Mitt problem är följande:

På 80-talet, tror jag, hade Jan Olof Ullén en mycket fin serie program i Kulturradion, P1, där han tillsammans med Jan Erik Vold, presenterade norsk modern poesi.
En av dikterna kommer jag väl ihåg innehållet i men inte poetens namn eller diktens titel. Dikten börjar med att berätta, att en man som står på ett flak och tar i flaket av alla krafter inte kan lyfta det. Sedan försöker alltfler män att ställa sig på flaket och lyfter av alla krafter. Det vill sig ändå inte. Inte förrän man kommit upp till ungefär 15 män, som samtidigt gör en kraftansträngning; då plötsligt lyfter flaket.

Har du någon idé om vem författaren är, och var dikten återfinns. Eller vet nu någon som kan tänkas känna till?
Vänliga hälsningar och tack på förhand för tips!

Jag kunde inte svara direkt- men det lät lite spännande så jag blev ju nyfiken. Vem är poeten? Hur går dikten?
Jag skrev strax några rader till min favoritpoet i Norge - och si: svar kom nästan omedelbart:

Diktet heiter "Ein er for lite men ein er nok" og er skrive av Einar Økland.
Diktsamlinga heiter Romantikk, og kom ut i 1979.

Och här kommer dikten:

Ein er ikkje nok.
To er ikkje nok.
Tre er ikkje nok.

Elleve er også for lite.
Og tolv.
Og tretten.
Ikkje eingong fjorten er nok.

Men femten.
Når femten mann tar tak
i den tjukke jernplata
som er så stor som eit golv
og som det står ein mann på
og spelar trekkspel.
Då løftar dei den
over hovudet som ingenting.

Nå kan du til og med danse oppå.

Og dersom han som spelar trekkspel
verkeleg er ein spelemann.
Då kan også dei femten karane
dei som tok i og løfta
kome oppå og ta seg ein dans.

Ein skikkelig spelemann er nok.

In - och utgångar

Dörrar, portar, entréer, valv är intressanta och spännande.

De bjuder på berättelser och ger fantasin spelrum. Speciellt de som är gamla. Som funnits i flera hundra år.

.

Den översta bilden visar ett valv in till Läckö Slott. Att gå igenom från nutid till gammal tid. Som skapad för att förmedla både spänning och äventyr.

.

Bilden under är från Moskva och visar en dörr i slutskedet - huset håller på att rivas. Tyvärr- för jag kan ana att det var en vacker portal här en gång, men huset har ej underhållits utan har fått förfalla.

.

Entrén från ett hus i Hälsingland har skötts om - vårdats och restaurerats. Detta hantverk lyser av både kärlek och skönhet. Här är man rädd om sina stora vackra hus och vill att de ska leva. Visst känns det välkomnande!

.

Under den syns porten in till min gård- en solig sommardag. Det var mycket varmt och lungt; jag hade precis kommit hem från Jämtland. Det är semester- tider och min granne, modedesigner Maria i affärslokalen har satt en lapp på sin dörr: att hon är ledig hela veckan (på grund av vädret...)

Tomas Tranströmer - 1962

Jag glömmer aldrig känslan av närhet och totalt utlämnande, när jag första gången läste dikten "Paret" av Tomas Tranströmer - En dikt som jag nu förstår är av stor betydelse för Tomas själv och hans hustru Monica.

.

On June 5, 2007, The Griffin Trust for Excellence in Poetry bestowed its second Lifetime Recognition Award on the renowned poet Tomas Tranströmer.

.

En sekvens från utdelning av utmärkelsen The Griffin Trust for Excellence in Poetry den 5 juni 2007 finns nu på Youtube att se -och lyssna.

Monica Tranströmer läser dikten på svenska och sedan läser poeten Robin Robertson(från Skottland) samma dikt i översättning.

Det känns magiskt och starkt.

¤

Paret

.

De släcker lampan och dess vita kupa skimrar

ett ögonblick innan den löses upp

som en tablett i ett glas mörker. Sedan lyftas.

Hotellets väggar skjuter upp i himmelsmörkret.

Kärlekens rörelser har mojnat och de sover

men deras hemligaste tankar möts

som när två färger möts och flyter in i varann

på det våta papperet i en skolpojksmålning.

Det är mörkt och tyst. Men staden har ryckt närmare

i natt. Med släckta fönster. Husen kom.

De står i hopträngd väntan mycket nära,

en folkmassa med uttryckslösa ansikten.

.

Tomas Tranströmer - 1962

ur diktsamlingen Den halvfärdiga himlen

Blå timmen

¤
Så nära -och ändå så långt ifrån

Ögon som ser och minns

Träet är grått med trötta ögon. Kanske minns de hur det var en gång. Då jag var barn och hästarna svettades i höskörden. Allt hö skulle in i ladorna innan regnet kom. Nere vid sjön tvättas trasmattor. Såpdoften blandar sig med den torra doften av hö. Och vinbärsbuskarna börjar se mogna ut.
Farmor kommer med kaffekorgen. Farfar kör fram sista lasset till ladan och mina farbröder står klara med högafflarna, med brunbrända armar, solblekt hår, och vackra som statyer jag sett på bild.
Idag är de alla borta.
Den gamla ladan finns kvar. Ögon som ser. Allt så annorlunda.

¤

¤

Eyes that see and remember

¤

The wood is grey with tired eyes. Perhaps it can remember how things once were. When I was a child and the horses sweated during the hay harvest. All the hay had to be brought into the barns before the rain came. Down by the lake rag rugs are being washed. The soap scent mingles with the dry scent of hay. And the currant bushes are beginning to look ripe.

Grandmother comes with the picknick basket. Grandfather drives the last load to the barn and my uncles stand ready with the pitchforks, with suntanned arms, sunbleached hair, and as beautiful as statues I've seen pictured.

Today they are all gone.

The old barn is still there. Eyes that see. Everything so different.

¤

translation: Lillan

Det enkla njutbara

Oktober, med blå himmel och höstpaletten svävande högt ovanför. Jag sitter länge på en sten och njuter av tystnaden. Ett gäng skator ser högtidligt festklädda ut i sina svarta frackar med vita bröst, medan de stolt hoppar framför mina fötter. Doften av höst och prasslet av fågelfötter. Oktober.

Mönstring av rockmusikens egen Kung Lear

BOB DYLAN. "Han beskrivs ofta som en gåta, undflyende både som person och artist. En ny essäantologi belyser den inflytelserika låtskrivaren och sångaren Bob Dylans relation till politik, religion och litteratur."

¤

En intressant artikel i dagens SvD om en ny essäantalogi, The Cambridge Companion to Bob Dylan (Cambridge University Press) berättar om den mångfacetterade Bob Dylan. Han är musiker, sångare och inte minst textförfattare. Dylan är en av de stora och fortsätter att locka litteraturforskare till att undersöka hans texter, tolka dem och se sambanden med vår tid, politik och engagemang.

Det vimlar av litterära referenser och allusioner i Dylans texter – den som är intresserad av ”intertextualitet” har här en smärre guldgruva, skriver artikelförfattaren Dan Landmark; lektor vid Mälardalens högskola.

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_3698389.svd